Vad är skillnaden mellan japansk skräck och J-horror?
Japansk skräck är landets hela skräckfilmstradition. J-horror betecknar främst vågen kring Ringu, Ju-On och besläktade filmer från 1990- och 2000-talen.
Japansk skräck är större än exportetiketten J-horror. Äldre kaidan berättar om förpliktelser som överlever döden; efterkrigstidens filmskapare gör begär, industri och familj till instabila kroppar; 1990-talets videoförbannelser låter hotet färdas genom samtidens teknik.
15 filmer på Splatter just nu
Skräckfilm producerad i Japan, läst genom kaidan, kroppsförvandling, teknikens medier och de industriella vågor som fått internationell spridning.
Tillgängligt nu

Skräck · 1998

Skräck · 2002

Skräck · 1989

Skräck · 1999

Skräck · 2017

Skräck · 1991

Skräck · 2021

Skräck · 2019

Skräck · 2017

Skräck · 2015

Skräck · 2005

Skräck · 2003

Skräck · 2000

Skräck · 1999

Skräck · 1992
Tidslinje
Spökhistorier, folkliga motiv och efterkrigstidens sociala brytningar möts i filmer som Ugetsu, Onibaba och Kwaidan.
Hausu driver studions spökhus mot collage och komedi, medan Tetsuo låter industristaden tränga in i kroppen.
Ringu, Ju-On och Kiyoshi Kurosawas filmer gör videoband, hem och nätverk till bärare av frånvaro och förbannelse.
Franchiserna fortsätter, men skräcken rör sig också genom kroppspulp, metakomedi och nya blandningar av äldre motiv och digitala medier.
Ringu-vågens bleka andar och tekniska smittvägar är centrala, men de förklarar varken kaidanfilmens långa historia, Tsukamotos metalliska kroppar eller Takashi Miikes tvära kast mellan vardag och extremitet. Landssidan håller vågen och den större filmkulturen isär.
Japansk skräck är landets hela skräckfilmstradition. J-horror betecknar främst vågen kring Ringu, Ju-On och besläktade filmer från 1990- och 2000-talen.
Ringu är en tydlig ingång till J-horror, Tetsuo visar den industriella kroppsskräcken och Audition hur vardaglig kontroll kan övergå i extremitet.